Högtryckspressgjutning och lågtrycksgjutning är två olika gjutprocesser, och de skiljer sig väsentligt i många aspekter.
Först och främst är kärnan i högtrycksgjutning att fylla formgjutningsformens (formgjutningsform) hålighet med flytande eller halvflytande metall med hög hastighet under högt tryck, och forma och stelna under tryck för att erhålla en gjutning. Det vanliga insprutningstrycket är mycket högt, och fyllningshastigheten är också mycket snabb, vanligtvis klar inom 0.01~0,2 sekunder. Denna gjutmetod är lämplig för storskalig, satsvis produktion på grund av dess höga produktionseffektivitet, höga produktprecision och goda ytfinish. Dessutom kan högtrycksgjutning använda en mängd olika material, som visar stark anpassningsförmåga.
Däremot är principen för lågtrycksgjutning att passera torr komprimerad luft eller inert gas i en förseglad degel, och genom att applicera ett visst lågt tryck kan metallvätskan helt fylla formens hålighet och bibehålla ett visst tryck. Efter att metallen stelnat, genom att minska trycket, kan formen tas ur mjukt för att erhålla önskad gjutning. Fördelarna med lågtrycksgjutning är att gjutningens inre struktur är tät, det finns inga porer, de mekaniska egenskaperna är goda och ytfinishen är hög, utan behov av sekundär bearbetning. Dessutom kan den också realisera automatiserad produktion och förbättra produktionseffektiviteten. Utrustningskostnaden för lågtrycksgjutning är dock högre, driftkraven är strängare, kraven på formar är också högre och produktionscykeln är längre.
Sammanfattningsvis finns det uppenbara skillnader mellan högtrycksgjutning och lågtrycksgjutning när det gäller principer, användningsområden, produktionseffektivitet, produktnoggrannhet och kostnad. Valet av gjutmetod beror i första hand på specifika produktkrav, produktionsskala och ekonomiska förutsättningar.